Klicka här för att se kartan över förtroendeuppdrag som SFP-topparna har.
Listan över kända lokala och nationella SFP-politiker är lång i till exempel förvaltningsrådet för Åbo Akademis stiftelse – omkring en tredjedel av förvaltningsrådet förknippas med Svenska folkpartiet. SFP:are är synliga också i Högskolestiftelsen för Österbotten, och i den svenska delegationen vid Helsingfors universitet finns SFP-riksdagsledamöterna Christina Gestrin och Anna-Maja Henriksson samt generalsekreteraren Henrik Stenbäck. Där är Kimmo Sasi (Saml) den enda synliga politiska motvikten. I Åbo Akademis styrelse finns Ulla-Maj Wideroos, i ÅA:s stiftelses styrelse Stefan Wallin.
I Folkhälsans styrelse sitter Marcus Rantala och Eva Biaudet. I delegationen för Nylands Brigads Gille finns fyra riksdagsledamöter – samtliga SFP:are.
Kulturfonden är ett kapitel för sig eftersom det i stadgarna ingår att SFP utser dess ledning – vilket syns – men också i Konstsamfundet är en SFP-styrelsemedlem närvarande. Inom det finlandssvenska närings- och stiftelselivet är den tidigare SFP-basen Christoffer Taxell alltjämt given.
Enligt professor Ilkka Ruostetsaari, elitforskare verksam vid Tammerfors universitet, är det anmärkningsvärt att just ett parti förekommer så tydligt i de finlandssvenska nätverken (se Hbl 30.12).
– Så är det inte på nationell nivå, säger Ruostetsaari.
I Hbl:s material finns omkring 80 olika instanser med 700 ansvarspersoner listade. Begränsningen till enbart finlandssvenska organisationer påverkar visserligen urvalet, och likaså det faktum att SFP är en hel partiapparat som alltså har mycket fler personer i olika beslutsorgan än de andra partiernas relativt små svenskspråkiga organisationer.
Enligt statsvetaren Åsa Bengtsson vid Åbo Akademi är det därför rätt naturligt att resultatet ser ut som det gör, också med tanke på att Svenskfinland utgör ett ”samhälle i staten” där omkring 70 procent av finlandssvenskarna röstar på SFP.
– Om det fanns en nation där en lika stor andel röstade på ett visst parti skulle strukturerna sannolikt också bli så här, säger Bengtsson.
Hon noterar att det visserligen finns en grupp som bildar ett tätt nätverk, men att det samtidigt finns en stor bredd med sjuhundra olika personer.
– Men sedan är det klart att man kan idka självsanering, tillägger Bengtsson och jämför mekanismerna med dem som uppstår i manliga och kvinnliga nätverk, där man också medvetet eller omedvetet kommer att tänka på personer som är lätta att ta med och liknar en själv.
”Ger en stämpel”
Annika Lapintie (VF), ordförande för Vänsterförbundets riksdagsgrupp, hör inte till dem som nästlat in sig i de finlandssvenska elitnätverken utanför politiken.
– Det är sant att det finns en SFP-dominans. Det är sorgligt med tanke på att det ger en stämpel också utanför Svenskfinland, om att de finlandssvenska nätverken är lika med SFP.
Lapintie frågar sig om det rentav påverkar dem som är obundna eller tillhör ett annat parti, så att man undviker att gå med i sådana sammanhang där man kan få en SFP-stämpel.
– Man har nästan vant sig vid att det är så, även om man aktivare borde se till att det förändras.
Lapintie har själv varit studentkårsaktiv vid Åbo Akademi, men den politiska mångfald som råder inom studentkårerna tycks stanna där.
– Jag har inte själv aktivt sökt mig till de här nätverken, men jag har inte heller blivit tillfrågad, om det är så det går till. Jag vet inte heller om det är en bra eller dålig sak att ge plats åt just andra partipolitiskt aktiva – det borde ju vara så lätt som möjligt för dem som inte alls är partipolitiskt aktiva att få plats i organisationslivet, säger Lapintie.
Niklas Andersson (KD), Päivi Räsänens specialmedarbetare och tidigare ordförande för partiets svenska organisation, är inte heller överraskad utan känner igen hur andra partier än SFP blir i minoritet just i Svenskfinland. Men han upplever det inte som något problem, eftersom allt beror på vilka ens egna strävanden har varit.
– Det är ett fenomen som rör sig båda vägarna. Har man engagerat sig i någon aktivitet som ger synlighet så får man också ett nätverk och mycket röster. Jag tror att de personer som också annars sysslar med de här nätverken är sådana som vill höra till det partiet (SFP).
Andersson är nöjd med den synlighet Kristdemokraternas svenskspråkiga verksamhet har, och med uppdragen bland annat i Folktinget.
Att det skulle uppstå något armbågande om förtroendeposter är ingen risk:
– Det brukar snarare vara svårt att hitta människor till förtroendeuppdrag, säger Andersson.